Avtalets innehåll och avveckling

B:s huvudsakliga prestation vid lån fullgörs under avtalets initialskede, när han överlämnar det utlånade penningbeloppet till G.") G:s huvudsakliga prestationer fullgörs under resten av avtalstiden. Så länge lånet inte är återbetalat ska han, när så överenskommits, betala ränta på lånet. Han har skyldighet att betala tillbaka hela det lånade beloppet på överenskommet sätt: på en gång eller genom amorteringar. Avtalssituationen påminner i någon mån om ett kreditköp, där säljaren först levererar varan och köparen därefter har att på en gång eller successivt betala köpeskillingen.

I konsumentkreditlagen finns vissa bestämmelser angående ränta och avgifter samt angående betalning av skulden i förtid och uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid. Reglerna är tvingande på så sätt, att avtalsvillkor som är till nackdel för konsumenten, jämfört med vad som gäller enligt lagen, är utan verkan mot denne (om inte annat anges i lagen), 5 §. Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhålland

en innehåller bl.a. en tolkningsregel (10 §) och en utbyggnad av 36 § avtalslagen (11 §), till konsumenternas förmån. Enligt 10 § ska vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument ett oklart avtalsvillkor, som inte har varit föremål för individuell förhandling, tolkas till konsumentens förmån. Regeln förutsätter alltså att innebörden av villkoret är oklar. Jfr här NJA 1997 s. 86, som gällde tolkning av ett s.k. falskt annuitetslån; i det fallet ansågs villkoret inte vara oklart.

I övrigt finns det, bortsett från generella ogiltighets- och jämkningsregler, i princip inte några speciella tvingande regler beträffande ett kreditavtals innehåll och avveckling. Vad parterna har avtalat, t.ex. i avtal enligt bankernas låneformulär, ska därför tillämpas. I det följande kommenteras vilka regler som gäller, först när bankernas formulär har kommit till användning och därefter när dessa formulär inte har använts. Som exempel används en låneförbindelse som är byggd på affärsbankernas grundläggande skuldebrevsformulär.

Beträffande bankformulären kan allmänt sägas, att de olika bankerna (affärsbankerna, sparbankerna etc.) använder formulär med i sak samma innehåll. Likaledes brukar samma klausuler i tillämpliga delar återkomma vid olika typer av kredit. Formulären upprättas av bankernas intresseorganisationer och är föremål för kontinuerlig översyn. År 1984 infördesil för första gången olika formulär för krediter avsedda för konsumenters enskilda bruk (formulär 1 K, numera Skuldebrev K, Konsumentkredit) och krediter avsedda för andra ändamål (formulär 1 A). Det sistnämnda delades år 2000 upp i två, dels Näringsidkarkredit med möjlighet till förlängning (Skuldebrev 1 N), dels Näringsidkarkredit utan möjlighet till förlängning (Skuldebrev 2 N). Den senaste versionen av Skuldebrev K är från år 2010 och av Skuldebrev 1 N och 2 N från år 2015. I fortsättningen talas för enkelhetens skull om formulären för konsumentkredit resp. för kommersiell kredit.

Innehållet i de angivna formulären överensstämmer på många punkter, men det förekommer också ett antal skillnader. I den mån det i texten nedan endast talas om bankformuläret är klausulerna i skuldebreven för konsumentkredit och för kommersiell kredit likalydande. Skiljer sig innehållet anges detta särskilt. I dylika fall citeras i regel formuläret för konsumentkredit, varefter anges resp. avvikelse i formulären för kommersiell kredit. Mindre redaktionella skillnader utan saklig betydelse påpekas dock inte.

I anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (bolånedirektivet) har en utredning nyligen lagt fram ett förslag om stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden (SOU 2015:40). I detta föreslås bl.a. nya bestämmelser om bolån i konsumentkreditlagen och nya bestämmelser om kreditprövning vid bolånegivning. Med hänsyn till denna utveckling kan ändringar komma att göras i Skuldebrev K.

En viktig nyhet då formuläret för konsumentkredit infördes var, att en bestämd kredittid angavs. Samtidigt infördes en rätt för kredittagaren att helt eller delvis lösa krediten i förtid. Numera gäller enligt 32 § konsumentkreditlagen att en konsument har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden. Då denna lag inte är tillämplig har emellertid B, utan en sådan klausul, ingen skyldighet att ta emot betalning före förfallodagen, bortsett från vissa speciella fall, såsom G:s konkurs.

Då det gäller den kommersiella krediten finns det som ovan nämndes två olika skuldebrev avseende näringsidkarkredit, ett med möjlighet till förlängning och ett utan sådan möjlighet.

Korta förfallotider med förlängningar torde inte vara särskilt vanliga utanför bankformuläret utan här tillämpar man säkerligen normalt en angiven amorteringsplan eller annan överenskommelse om återbetalningen. Vad gäller, om parterna inte utsatt någon bestämd tid då lånet ska återbetalas? Parterna kan i stället ha bestämt att lånet ska förfalla viss tid efter uppsägning. Uppsägning kan då ske av B eller G när helst de vill. Parterna kan också ha lämnat frågan helt öppen. I sådant fall kan B fordra betalning när han vill och G betala när han vill (5 § 1 st. SkbrL).

I vissa fall kan G lösa sig från sin betalningsförpliktelse genom att sätta pengarna i allmänt förvar, såsom då B vägrar att ta emot pengarna på förfallodagen eller G inte vet eller bör veta vem som är rätt B.13 Det kan tilläggas, att uppgift om effektiv ränta och om särskilda avgifter inte lämnas i skuldebreven för kommersiell kredit, jfr 7-9 § och 18 § konsumentkreditlagen.

I betalningsåtagandet framhävs att skuldebrevet är ett orderskuldebrev, dvs. ett löpande skuldebrev som lätt ska kunna omsättas. Ur kreditgivarens synvinkel har fördelen med att använda denna typ av skuldebrev, i stället för enkla skuldebrev, minskat efter en omtalad dom från Högsta domstolen, NJA 2010 s. 467. Målet gällde godtroskravet enligt 15 § skuldebrevslagen vid överlåtelse av ett sådant skuldebrev som är aktuellt här. I domen ställs mycket höga krav för att den som förvärvat ett löpande skuldebrev, och som själv tillhör den finansiella sektorn, ska kunna sägas vara i god tro beträffande den omständigheten att kredittagaren återbetalat lånet i förtid.

Kredittagarens underskrift krävs fortfarande, även om det inte är nödvändigt enligt konsumentkreditlagen. Man kan förmoda att det av naturliga skäl kan ta lång tid innan ett nytt synsätt slår igenom i den frågan.

De allmänna villkoren innehåller därefter, såvitt nu är av intresse, några bestämmelser angående ränta, kostnader samt bankens rätt att säga upp krediten.

Ränta (Kommersiell kredit) Ränta ska beräknas efter den räntesats och enligt de grunder som banken vid varje tid tillämpar för krediter av detta slag. En sådan grund är bl.a. om bankens kostnader för kapitaltäckning skulle komma att ändras. Den räntesats som gäller då krediten lämnas är angiven på första sidan.

I konsumentformuläret har klausulen anpassats till 17 § konsument-kreditlagen, liksom till reglerna om s.k. referensränta, och därför fått följande lydelse:

Ränta (Konsumentkredit, till exempel snabblan.net) Kredittagaren ska betala ränta efter en årlig räntesats som beräknas på vid varje tid utestående kreditbelopp. Den räntesats som gäller när krediten lämnas är angiven på första sidan.

För kredit med rörlig ränta som ej är knuten till referensränta gäller att räntesatsen får ändras i den utsträckning som det motiveras av

• kreditpolitiska beslut,

• ändrade upplåningskostnader för banken

• eller andra kostnadsförändringar som banken inte skäligen kunde förutse när krediten lämnades.

Banken är skyldig att tillämpa ovanstående villkor även till kredittagarens förmån. Banken underrättar kredittagaren om ändrad räntesats innan ändringen börjar gälla. Se punkten 26.

I punkten 26, som handlar om meddelanden m.m., anges bl.a. att information och meddelanden kan tillhandahållas via bankens internettjänst, om kredittagaren är ansluten till denna.

För kredit med rörlig ränta knuten till referensränta gäller särskilda föreskrifter.

Dröjsmålsränta

Om betalning av kapital, ränta eller avgifter inte fullgörs i tid, ska kredittagaren betala en särskild årlig dröjsmålsränta på det förfallna beloppet till dess betalning sker. På belopp som inte förfallit fortsätter den vanliga räntan att löpa.

Dröjsmålsräntan beräknas efter den för krediten gällande räntesatsen jämte ett tillägg av X procentenheter eller, när hela krediten förfallit, X procentenhet.

Konsumentformuläret innehåller också ett tredje stycke angående förseningsavgift.

Avgifter och kostnader (Kommersiell kredit)

Kredittagaren ska betala avgifter för krediten enligt de grunder som banken vid var tid tillämpar. Banken lämnar på begäran upplysningar om gällande avgifter. Kredittagaren ska ersätta bankens kostnader och arbete för att anskaffa, bevara och ta i anspråk avtalad säkerhet samt för att bevaka och driva in bankens fordran hos kredittagaren eller annan betalningsskyldig. Banken har även rätt att få ersättning för sina skriftliga betalningspåminnelser.

I konsumentformuläret ges betydligt utförligare föreskrifter beträffande avgifter och kostnader.

Bankens rätt att säga upp krediten till betalning i förtid (Kommersiell kredit, med möjlighet till förlängning)

Banken har rätt att säga upp krediten till betalning vid tidpunkt som banken bestämmer, om någon av följande omständigheter föreligger:

• kredittagaren har inte fullgjort sina förpliktelser enligt skuldebrevet eller i övrigt gentemot banken,

• säkerheten för krediten eller för annan förpliktelse som kredittagaren har mot banken är inte längre betrygg

ande,

• det finns skälig anledning att anta att kredittagaren inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser enligt skuldebrevet eller i övrigt mot banken.

Beträffande konsumentkrediter utgör uppsägningsklausulen i allt väsentligt en avskrift av konsumentkreditlagens bestämmelser i 33 § första stycket och 34 §. (Det kan här noteras att det genom en lagändring år 2014 tillkom ett nytt tredje stycke i 33 §. Enligt det stycket gäller rätten till betalning i förtid på grund av försämrad säkerhet inte beträffande panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller säkerhet i byggnad som inte hör till fastighet, när säkerheten försämrats till följd av en allmän prisnedgång på den relevanta marknaden.)

Bankens rätt att säga upp krediten till betalning i förtid (Konsumentkredit)

Banken har rätt att säga upp krediten till betalning vid tidpunkt som banken bestämmer, om någon av följande omständigheter föreligger:

1. Kredittagaren är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordringen.

2. Kredittagaren är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter.

3. Kredittagaren är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalningen.

4. Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.

5. Det står klart att kredittagaren genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin kredit.

Vill banken få betalt i förtid enligt punkterna 1-3 gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från den tidpu

nkt då banken sänder ett meddelande om uppsägningen i rekommenderat brev till kredittagaren eller uppsägningen utan sådan åtgärd kommer kredittagaren till handa.

Har banken krävt betalning i förtid enligt punkterna 1-3, är kredittagaren ändå inte skyldig att betala i förtid, om han före utgången av uppsägningstiden betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma gäller om kredittagaren vid uppsägning enligt punkterna 4 och 5 genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer godtagbar säkerhet för krediten.

Har kredittagaren tidigare med stöd av bestämmelserna i föregående stycke befriats från skyldigheten att betala krediten i förtid, gäller inte bestämmelserna i det stycket.

Bankens rätt att försälja pantsatta finansiella instrument

Består säkerheten för krediten helt eller delvis av finansiella instrument och nedgår det belåningsvärde banken åsatt dem och medför detta att säkerheten inte längre är betryggande, är kredittagaren skyldig att på bankens begäran omedelbart ställa kompletterande säkerhet. Lämnas inte sådan säkerhet eller kan banken inte inom skälig tid komma i förbindelse med kredittagaren, har banken rätt men inte skyldighet att försälja erforderlig del av de finansiella instrumenten. Likviden ska sättas in på räntebärande konto och utgöra fortsatt pant för krediten.

Till en början ska reglerna om ränta under lånetiden kommenteras. Bankformuläret fastställer (utöver expeditionsavgifter) en ränta av viss höjd vid avtalets ingående och stadgar att denna — om den inte är knuten till referensränta, t.ex.

— därefter växlar med hänsyn till den ränta som banken för varje tid tillämpar för kredit av detta slag. Ränta ska betalas på de dagar som anges i avtalet resp. på den dag som i avtalet anges som förfallodag för lånet.

Vid lån utanför bankformuläret betalas normalt också en i avtalet fastställd ränta. Har ingen särskild tid för räntebetalningen avtalats, ska denna under lånetiden fullgöras årligen på den dag som efter kalendern motsvarar dagen för skuldebrevets utfärdande (5 § 1 st. 2 p. SkbrL)." Vid muntligt avtal torde motsvarande dag vara dagen för lånets utbetalande. Har ingen ränta avtalats, t.ex. vid handlån av en vän, utgår ingen ränta (för tiden innan fordringen förfallit till betalning, 2 § räntelagen).

Om G inte betalar på förfallodagen kan bl.a. följande tre frågor uppkomma.

Den första frågan är, om någon särskild dröjsmålsränta ska utgå. Enligt bankformuläret ska, som framgått, ett särskilt räntetillägg om viss procent utgå vid dröjsmål.

Liknande bestämmelser kan förekomma i avtal utanför bankformuläret. Men vad gäller, om parterna inte har kommit överens om någon särskild dröjsmålsränta? Löper fordringen inte med någon ränta under lånetiden, ska dröjsmålsränta beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan med tillägg av åtta procentenheter (6 § räntelagen). Är referensräntan exempelvis 4 procent, utgår alltså dröjsmålsränta med 12 procent. Löper fordringen med ränta under lånetiden, ska dröjsmålsränta utgå antingen med samma räntefot som tidigare eller också — om räntan därigenom skulle bli högre — enligt samma beräkningsgrund som nyss nämndes (7 § räntelagen).

Den andra frågan är, om B kan få ersättning för sådan skada av G:s dröjsmål som inte får anses vara täckt av dröjsmålsräntan. Bankformuläret ger B rätt att få ersättning för kostnad och arbete som sammanhänger med bl.a. bevakning och indrivning av bankens fordran hos låntagaren. Dessutom finns en lagregel om skadestånd för ett speciellt fall (7 § 2 st. SkbrL), nämligen då förbindelsen är ingången i ett främmande myntslag och kursen har gått ned efter förfallodagen. Ett skadestånd utöver dröjsmålsräntan anses i princip möjligt enligt allmänna rättsgrundsatser. Naturligtvis är det mycket sällsynt att sådant skadestånd utdöms. Orsaken är antagligen dels att någon skada sällan kan påvisas, dels att skadan, i de fall där den kan påvisas, oftast anses täckt av dröjsmålsräntan, som ju kan ses som ett standardiserat skadestånd vid dröjsmål — Jfr här NJA 1991 s. 217, där en bank blev skadeståndsskyldig gentemot en kund, därför att en utbetalning från kundens bankkonto gjordes först ca 2 timmar efter kundens begäran, något som orsakade kunden skada i form av en utebliven fastighetsaffär (vilket banken borde ha kunnat förutse).

Den tredje frågan är, i vad mån G:s dröjsmål med ränte- och amorteringsposter kan medföra att hela det ännu inte återbetalade lånebeloppet förfaller i förtid. I båda formulären förekommer särskilda förfalloklausuler. För konsumentkrediternas del är uppsägningsklausulen, som framgått, modellerad efter konsumentkreditlagens tvingande bestämmelser. I formulären för kommersiell kredit ges banken rätt att kräva omedelbar betalning av hela lånet bl.a. om kredittagaren inte i behörig ordning fullgör sina förpliktelser på grund av skuldebrevet. En sådan klausul, som fram för allt har betydelse för lån med längre löptid, är hård mot kredittagaren men har i praktiken ofta tillämpats på ett mera nyanserat sätt än som framgår av formulären. Under den finansiella krisen i början av 1990-talet var det dock många kredittagare som fick sina lån uppsagda med stöd av denna klausul. Vidare kan generalklausulen i 36 § avtalslagen tillämpas på bankernas förfalloklausuler (och andra förfalloklausuler), men det måste samtidigt observeras, att klausulerna delvis är nödvändiga med hänsyn till föreskrifter i banklagstiftningen.

Enligt 33 § konsumentkreditlagen har kreditgivaren rätt att få betalning i förtid bara om han har gjort förbehåll om detta i avtalet. Vad gäller då om ett avtal avseende kommersiell kredit inte innehåller någon förfalloklausul? Varken lag eller rättspraxis ger något entydigt svar. Enligt en mening kan B inte kräva betalning av hela det återstående lånebeloppet utan endast av de successivt förfallande posterna?) Enligt en annan mening har B vissa möjligheter att kräva betalning av hela lånebeloppet. Denna sista mening förtjänar anslutning och kan till sin innebörd preciseras så, att kreditgivaren har — som en B vid andra avtal — hävningsrätt vid väsentligt dröjsmål från kredittagarens sida. Vad innebär härvid väsentligt dröjsmål? Tre rekvisit kan anges. Det första är att det finns skälig anledning att befara ett upprepande av dröjsmålet dvs. att det föreligger ett s.k. anteciperat dröjsmål, t.ex. när kredittagaren själv förklarar att han inte kan eller vill betala för framtiden. Det andra rekvisitet är att det ska vara fråga om ett till tiden väsentligt dröjsmål, inte om en försening på bara några dagar. Det tredje rekvisitet är att det oguldna, förfallna beloppet ska vara av väsentlig storlek i förhållande till hela lånebeloppet. Det kan normalt inte vara en hävningsanledning att betalningen av en enda post är försenad, när en större summa pengar ska amorteras i en mängd poster under en längre tid.

Kreditavtalen är ofta försedda med säkerhet i form av pant, borgen e.d. Kan B få krediten att förfalla i förtid i en med dröjsmål kanske något likartad situation, nämligen att säkerheten sjunker i värde? Bankformulären ger B en rätt att kräva betalning av hela krediten i förväg, vid konsumentkrediter om säkerheten avsevärt försämrats (jfr 33 § första stycket konsumentkreditlagen) och vid kommersiell kredit om säkerheten för krediten inte längre är betryggande. Det är emellertid föga troligt att en liknande regel kan tillämpas på avtal som saknar en dylik förfalloklausul. Beträffande konsumentkrediter följer detta, som ovan antytts, redan av lagtextens krav på att kreditgivarens rätt till förtidsbetaning måste framgå av avtalet.